Ännu mer hopplöst.

Allt har gått och blivit ännu mer hopplöst nu. Jag vill helst av allt bara lägga mig ner, dra täcket över huvudet och gråta.


Ibland tror jag det hade varit lättare att aldrig få veta. Ibland tror jag att man blir lyckligare om man stannar kvar med drömmen, istället för att ta chansen och sedan se sig själv misslyckas. En del drömmar bör stanna som just drömmar. Detta var nog en sådan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0