monkibuisness

Jag är säkert löjlig som ens bryr mig, men samtidigt kan jag inte låta bli. Det är så störande att jag måste slösa lite av min energi till att bli förbannad. Just såndana här saker får mig att se rött. Att man aldrig får vara ensam om någonting, någon gång. Det mesta av aggressionen har dock lagt sig nu, jag börjar väl helt enkelt bli van? Det är ju inte första gången det händer, om man säger så.

Ni behöver inte anstränga er med att fråga vad som hänt. Min mun äro förseglad från den sortens information. Ville mest förmedla till er att jag är arg just nu.

Dessutom är jag trött som en gnu, så därför tänker jag nu ta en dusch och sen sova. Imorgon återgår man till jobbet efter 2½ veckas ledighet.

Tack och adjö.